Life Is Magic

Jag har faktiskt varit hemma och sjukskriven från jobbet i princip hela maj månad och är det fram till 9:e juni. Utbränd kankse ni tänker..?? Nej det är inte av den anledingen. Jag är gravid och har mått fruktansvärt illa. Spytt flera gånger om dagen, varit yr och enormt trött. Men nu tror och önskar jag att det börjar vända. Kräkningarna har minskat till 1-2 gånger per dag, är fortfarande yr och trött men har aningen mer energi. Hoppas 

må tillräckligt bra i slutet av nästa vecka så att jag kan börja jobba eller åtminstone hälsa på. Har saknat mina kära kollegor och klassen. Lite snopet avslut på den här terminen kan man säga.Har missat en massa roligheter som vi hade planerat.

På måndag ska vi på ultraljud och hoppas att allt är som det ska med den lille. Är ju fortfarande tidigt i graviditeten...mycket kan hända...men önskar att allt går bra. Så här illa som jag har mått har jag inte gjort när jag väntat barn tidigare. Har inte haft några direkta cravings förut heller men nu är det både det ena och det andra....som jag MÅSTE ha! Inlagda saker som peperoni (speciell sort), surkål, tomatjuice och lakrits. Det jobbiga är att man endast får äta 50g lakrits per dag så jag måste dessvärre ransonera!! 

Annars i maj då...förutom att jag sovit och spytt? 

Har med hjälp av Hugo planterat lite blommor vid stugan, vi har firat världens bästa Tilda som fyllt 16 år.

Jag råkade trampa på en lös bräda på altanen och bröt min tå helt ur led en kväll när Josef var borta. Som tur var kunde Ola komma och köra mig till akuten och Hugo fick stanna hos Marit. Ont som tusan gjorde det....men sen fick jag lokalbedövninng och de bröt rätt den och det kändes inte ett dugg. Bara obehagligt med knaket och så. Har haft den ihoptejpad med tån bredvid i två veckor och haft ganska ont men det går skapligt bra ändå. 

Förra helgen blev det sjukhuset igen, men med Hugo denna gång.  Han slog i huvudet i en järnstolpe i gungställningen hos mamma i hög fart. ( jag som gungade på) . Förstod på smällen att det var allvarligt och såg hur bulan i pannan bara växte och växte...så vi satte oss i bilen på väg till akuten. Men så började han vilja somna så jag fick ringa på ambulans som kom och mötte oss vid Gustavsvik. Han kvicknade sen till i ambulansen men vi fick stanna i Karlstad några timmar för observation. Josef var borta även denna gång, på mässa i Stockholm, men han slängde sig i bilen och gasade hem. Det gick i alla fall bra med Hugo som tur var...en rejäl bula och ett sår i pannan. Så nu hoppas jag att det är slut på olyckor för vår del!

Här kommer lite bilder...har inte blivit så mycket fotat när jag mått som jag mått..men några i alla fall.

 

Ha en trevlig helg!

Med kärlek <3

Anna