Vad skulle jag säga...?
Jag hittade en massa bilder från min barndom som jag inte sett på väldigt många år. Det är konstigt...men vissa saker minns jag som igår fast det gått över 30 år.
Jag funderar på vad jag skulle säga till mig själv om jag kunde resa i tiden och träffa mig själv som barn?
Fortsätt att läsa böcker och säg till dina föräldrar att läsa för dig varje dag. Du kommer att lära dig att läsa när du är fem år och du kommer att bli en riktig bokslukare. Du kommer att ha glädje av böcker hela ditt liv.
Jag vet att du inte vill ta den här bilden för du tycker inte så mycket om blusen du har på dig. Kjolen tycker du om i alla fall. Ni ska gå och hälsa på eran moster Carina och hennes familj. Din lillebror vill väldigt gärna också hålla i
kopplet om en stund och du kommer att springa iväg med hunden. Du kommer att snubbla lite längre fram och skrapa upp dina knän. Så var lite sjysst mot lillbrorsan istället och räck över kopplet så slipper du få blod på din fina kjol.
Du vill lära dig att spela piano och tränar ofta hemma hos din mormor och morfar. När du blir lite större kommer du att börja ta pianolektioner men din lärarinna är en riktig skit! Hon tror att man måste vara sträng och sur för att man ska
lära sig. Du kommer att bli rädd för henne och vill inte fortsätta spela. Du ska strunta i henne, det är inte dig hon är arg på så du behöver inte ta det personligt. Berätta för din andra snälla fröken att hon säger elaka saker för så
får inte vuxna göra.
Du är en riktig pärla!
Du har det väldigt bra där i torpet i Järsberg. Jag tror nog att det är en av de bästa tiderna i hela din uppväxt. Du är påhittig, modig och självsäker. Ta vara på den här tiden!
Han litar på dig och ni kommer att få många fina år tillsammans. Dina framtida barn kommer att lära sig rida på honom <3
Ja, det finns nog mycket jag skulle säga till mig själv men samtidigt är det ju allt som hänt som gör att jag är den jag är idag. Men visst skulle jag råda mig själv att inte begå en massa onödiga misstag.
På återseende!
Med kärlek <3
Anna